HannaOhman

Ja, jag har hunnit springa loppet i England och jag överlevde! Hade stora problem att gå dagen efter men det är sånt som hör till! Ska försöka skriva lite tankar kring loppet hade jag tänkt, OBS lång text, är mest för att jag själv vill minnas. Läs om ni orkar ;)

 

Vi var ett gäng på 13st de flesta från Piteå men några från Umeå & kramfors som hade bestämt oss för att köra det här loppet, vi hyrde bilar i London för att ta oss till Kettering som låg 2 timmar norrut. Vänstertrafik var lite förvirrande, vi hade ingen gps, lyckades hitta med endast någon liten felkörning, dock anlände vi inte till hotellet förrän fredag ca 23.30. Lördagmorgon ringde klockan 06.00, pigg & glad (ja hyffsat ändå) åt lite frukost, drack resorb (har lätt för att få vätskebrist).. Körde lite fel på väg till starten och fick lite lätt panik att vi skulle missa loppet men det löste sig.

 

09.00 startar vi, springer kanske 500m (?) och så ser jag conteinerna som är fyllda med IS, det var inte så mycket kö in till dom så man hann inte tänka så mycket utan det var bara att hoppa i, kroppen hamnade i chock och hyperventileringen satte igång och så ska man simma under ett plank i detta helvetes kalla vatten, hela kroppen var frusen till is och sen ska jag ta mig upp stel som en pinne från denna conteiner, men jag lyckades och direkt jag kom ur vattnet blev jag ganska varm! Loppet bestod av att bli smutsig och lerig, kall och blöt för att sen springa vidare och bli torr för att sen bli blöt igen ;) Det var totalt 22 hinder, vissa var läskiga, många roliga, smutsiga och ja allt man kan tänka sig. En sak som är säker, var inte rädd för vatten om ni ska springa loppet!

 

 

Vädret hade gärna kunnat va lite bättre, det blåste ganska mycket emellanåt, det regnade, solen kom fram och när vi började närma oss mål började det hagla. Jag började få mer och mer ont i knäna under loppet, det värsta var att springa nerför men det var bara att härda ut, sen såklart.. ramlade jag i nått lervattendrag med mitt dåliga knä på en sten då trodde jag inte att jag skulle kunna köra loppet men jag började springa direkt och det blev bättre. Vi höll ett ganska bra tempo under i princip hela loppet tyckte jag, vi sprang om väldigt många och blev i princip inte omsprungen av nån. Alltid kul att springa om folk ;) Särskillt kul var det när Jerry blev buren på ryggen av Joseph mfl och sprang om folk i uppförsbackar. Jerry skadade sig rejält i knäet under loppet och fick bli buren endel på slutet och då höll vi inte lika bra tempo.

 

Det var två hinder med elchocker, en när man skulle åla/krypa i vatten genom dessa trådar, jag hörde alla skrika av smärta men jag kände ingenting, jag lyckades alltså i det hindret klara mig utan någon stöt.. Väldigt väldigt skönt, men visste att det var ett till liknande hinder med elchocker och blev mer nervös inför det eftersom alla sa att det tog helvetes ont, så sista hindret dök dessa eltrådar upp, jag tänkte jag springer allt jag har igenom, men stöt efter stöt kom och hela kroppen ryckte till (typ som den gör i en hjärtstartare kändes de som) jag blev arg för att de gjorde så ont och stannade helt plötsligt nån sekund, men tog mig sen igenom..Har ingen uppfattning alls om hur många stötar jag fick där men det var några stycken och det var inte skönt