Sötsug och stenåldersmänniskan
Läst ur Råsmart familj av Ulrika Hoffer
"Förr i tiden när man levde på jakt, fiske och det som var tillgängligt i naturen, var sockersuget en ren överlevnadsgarant. Hittade man en bikupa eller en buske med söta bär var det väldigt klokt att sätta i sig allt på en gång, eftersom kroppen kan omvandla och lagra socker som fett. Fast nu behöver vi det inte, eftersom vi i vår del av världen inte riktigt lever under hotet att inte hitta mat på ett par dagar. När stenåldersmänniskan satte tänderna i något som smakade sött aktiverades belöningssystemet och hjärnan signalderade: "ät mer! ät mer! fyll på reserverna" tills det var slut på allt de söta. Känns det igen från soffkvällen med godisskålen "ät mer, ät mer" tills skålen är slut? Det är samma belöningssystem som aktiveras, hjärnan funkar på exakt samma sätt fast vi numera är omringad av sötsaker."
"Förr i tiden när man levde på jakt, fiske och det som var tillgängligt i naturen, var sockersuget en ren överlevnadsgarant. Hittade man en bikupa eller en buske med söta bär var det väldigt klokt att sätta i sig allt på en gång, eftersom kroppen kan omvandla och lagra socker som fett. Fast nu behöver vi det inte, eftersom vi i vår del av världen inte riktigt lever under hotet att inte hitta mat på ett par dagar. När stenåldersmänniskan satte tänderna i något som smakade sött aktiverades belöningssystemet och hjärnan signalderade: "ät mer! ät mer! fyll på reserverna" tills det var slut på allt de söta. Känns det igen från soffkvällen med godisskålen "ät mer, ät mer" tills skålen är slut? Det är samma belöningssystem som aktiveras, hjärnan funkar på exakt samma sätt fast vi numera är omringad av sötsaker."
Kommentarer
Trackback
